slackness

Det finns personer som ständigt förfasar sig över mängden ‘slackness’ (dvs. sexuella referenser) i jamaicansk musik. Det är främst mot dancehall/ragga som den här kritiken riktar sig. Tillsammans med den här kritiken kommer vanligtvis en idealisering av musiken som gjordes av Alton Ellis och grabbarna. Hur kunde det här bli det här på fyrtio år, liksom? På den gamla goda tiden sjöng man tjusiga kärleksballader minsann. Nu handlar allt bara om sex, sex och, ja, sex.

Det är en sak att kritisera dancehall/ragga för att vara musikaliskt innehållslös och en tillbakagång i jämförelse med musiken som gjordes innan Bob Marley dog (vilket är delvis sant), och för att vara homofobisk och sexistisk (vilket också är delvis sant). Det är dock en helt annan sak att kritisera mängden slackness i musiken och samtidigt tro att det är ett nytt fenomen i jamaicansk musik. De sexuella referenserna fanns där redan från början. Det här är en post för att bevisa detta faktum.

Vi börjar med en av mina favoriter. ”Pussy Galore” av Lee ”Scratch” Perry. Han backas upp av inga mindre än the Wailers. Lee Perry inleder med ”every man loves pussy galore” och fortsätter med de subtila raderna ”dark as dungeon, deep as a well, sweet as honey and it nice no hell. Is what dat?”

Prince Buster är den ultimata källan för slackness i ska. ”Big Five” är kanske den mest kända, eftersom den inspirerade Judge Dreads serie av hyllningar till Prince Buster. Det här är ”Wreck a Pum Pum”, som sjungs till melodin till julsången ”Little Drummer Boy”. Och jag som tyckte att texten var hädisk nog: ”Tonight I want to wreck a pum pum/fat, fat girl to wreck a pum pum/and if she’s ugly, I don’t mind” och så vidare.

Prince Busters skiva Wreck a Pum Pum inkluderade också tjejernas svar på ”Wreck a Pum Pum”, nämligen ”Wreck a Buddy” som definitivt inte är mindre explicit.

Och så ännu en klassiker. ”Wet Dream” av Max Romeo. Det var för låtar som denna som Max Romeo var känd innan War Ina Babylon, tidernas sjätte bästa reggaeskiva.

Every night mi go to sleep mi have wet dreams
Lie down gal let me push it up push it up lie down

Och till sist: ”Rum and Pum Pum” av Lloydie and The Lowbites. Lloydie and The Lowbites gjorde den klassiska slackness-skivan Censored. När Censored blev en succe följde de upp den med Too Hot Too Handle, på vilken man kan finna det här spåret.

Allt det här talar för att slackness, tvärtemot vad vissa anser, är en integrerad del av den jamaicanska musikhistorien. Att förneka det vore som att förneka en stor del av denna. Att slackness har tagit större plats på senare år kan inte förvåna någon; förändringar i samhället får alltid konsekvenser för musiken. På gott och på ont är den ökande mängden slackness ett uttryck för den sexuella frigjordheten. (Även om det givetvis går att argumentera för att dessa uttryck håller sig inom traditionella könsmönster, vilket iofs. delvis motsägs av kvinnliga artister som Lady Saw.)

Tänk på det här nästa gång ni lyssnar på ”Loser”.

reklam

Jag antar att det är ett tidens tecken att Jimmy Cliffs klassiska reggaehit ”You Can Get It If You Really Want” förminskas till vinjett och försäljningsargument för Bosch vitvaror. Det gör det emellertid inte mindre förkastligt. I BBC:s dokumentär Reggae: The Story of Jamaican Music berättar regissören Perry Henzell om sin film The Harder They Come, i vilken Jimmy Cliff spelar huvudrollen som Ivan, en ung man begåvad med en himmelsk röst som söker lyckan i Kingston.

The Harder They Come is really about … can the little man get through, can a poor man get through? The story about an illusion. The promise of the city was a very cruel illusion. Because, somebody like Ivan coming to the big city … and ”you can get it if you really want” … well the fact is that you can’t get it if you really want. No matter how hard you try. You know, a dream will not see you through.

”You Can Get It If You Really Want” och Bosch vill att vi ska tänka på miljövänliga diskmaskiner och kylskåp med automatisk avfrostning.