You are currently browsing the category archive for the ‘fotboll’ category.

Elfenbenskusten är klara för kvarten. Därför tror jag att Mali klarar lika mot Drogba och co. Nigeria gör sitt mot Benin, men det räcker inte. Tårar i Nigeria, jubel i Mali. Det innebär att Elfenbenskusten ställs mot Guinea och Mali mot Ghana, två ytterst intressanta matcher.

1. Elfenbenskusten

2. Mali

3. Nigeria

4. Benin

”Jambo Bwana”, en swahilisk hit.

Ghanas Asamoah Gyan har mordhotats och gräset har växt ytterligare några millimeter. Vem det egentligen gynnar står skrivet i stjärnorna, eller i de besvärjelser som diverse medicinmän mumlar fram över kokande kittlar när mörkret har lagt sig över kontinenten.

– Det här är vardag i CAN, säger Ghanas tränare Claude Le Roy, om mordhotet.

Grupp A

Om jag har förstått sakerna rätt så kan sista gruppspelsomgången i grupp A bli en rafflande historia. Ghana toppar gruppen med sex poäng, men såväl Guinea som Marocko har chansen att komma upp på samma poäng. Om Marocko vinner över Ghana och Guinea gör sitt mot Namibia slutar de tre främsta lagen på samma poäng.

Då ska inbördes möten räknas, och det är här det blir riktigt intressant. Ghana vann över Guinea, Guinea vann mot Marocko, och om Marocko vinner över Ghana så blir det omöjligt att avgöra (med enbart inbördes möten) vilka av lagen som ska ta sig vidare. Om Marocko vinner mot Ghana så är det fördel Marocko, eftersom de lyckades göra fem mål mot Namibia. (Och målskillnad avgör om inbördes möten inte går att använda.) Guinea gör i så fall Marocko sällskap.

Men jag tror inte att Marocko vinner över Ghana. Ghana håller Marocko stången och Ghana och Guinea går vidare till kvartsfinal.

1. Ghana

2. Guinea

3. Marocko

4. Namibia

Ni får ha överseende, men jag tyckte att det var tillräckligt att skriva bloggposter om den första omgången i dessa Afrikanska mästerskap. Efter den andra omgången kommer emellertid en analys av alla grupper för ett avgörande om vilka lag som går vidare. Den andra omgången har, med det sagt, börjar riktigt bra med fina matcher mellan Guinea och Marocko och Elfenbenskusten och Benin, som i underhållningsvärde kan ha varit turneringens bästa match. Jag noterar lite i förbigående att grupp A och B långt ifrån är avgjorda, vilket lovar gott inför sista gruppomgången.

Dagens afrikanska (musikaliska) inslag får bli Prince Nico Mbarga, som hade en megahit med ”Sweet Mother” 1976, som sålde mer än 13 millioner exemplar. Han dog i en motorcykelolycka 1997, men ja, som man säger, musiken lever kvar.

Grupp D

Det var ingen större överraskning att alla lag i grupp D efter en omgång står på samma poäng. Det speglar hur jämn den här gruppen är. Två fantastiska långskott, några miserabla försvarsingripanden … de Afrikanska mästerskapen rullar vidare.

Flag of Tunisia Tunisien – Flag of Senegal Senegal, 2 – 2

Den första halvleken var en tillknäppt historia, men spelet öppnade upp sig i andra halvlek, och vi bjöds på fin underhållning. Tunisien tar snyggt ledningen genom Jemaa, men Sall och Senegal kvitterar precis innan halvtidssignalen. Kamara ger Senegal ledningen efter kalabalik i Tunisiens straffområde. Jag trodde att Senegal skulle hålla ut, men ett brutalt långskott av Traoui i den 82:a minuten gör att Tunisien lyckas knipa en poäng.

Flag of South Africa Sydafrika – Flag of Angola Angola, 1 -1

Den här matchen såg jag inte så mycket av, men det jag såg var fotbollskonst på hög nivå. Van Heerdens kvitteringsmål för Sydafrika i den 87:e matchminuten är ett av de läckraste målen hittills i dessa mästerskap. Och utan att lova för mycket kan jag lugnt säga att det är topp-10.

Grupp C

Flag of Egypt Egypten – Flag of Cameroon Kamerun, 4 – 2

Ett effektivt och skickligt spelande Egypten hade 3 -0 mot det forna storlaget Kamerun i halvtidsvilan. Genom Hosni hade Egypten tagit ledningen på straff i den fjortonde minuten, och utökat till 2 – 0 genom Zidan, efter ett fantastiskt väggspel. Zidan gjorde ytterligare ett fantastiskt mål innan halvleken var till ända och det var ett moloket Kamerun som gick av planen … för att sedan komma in som ett helt nytt lag i andra halvlek. Reduceringen kom genom Eto’o och för ett litet tag såg det nästan ut som att Kamerun kunde komma tillbaka in i matchen. Men forceringen avstannades och Egypten tilläts återigen att kontrollera matchbilden; ett övertag som kulminerade i ett mäktigt långskott av straffskytten Hosni. Eto’o gjorde Kameruns sista mål på straff, men då var matchen redan avgjord.

Egypten imponerade, och kommer säkert inte ha några som helst problem med Sudan i andra omgången. Lejonen från Kamerun såg däremot otroligt bleka ut, och kan inte känna sig säkra mot ett spelskickligt Zambia.

Flag of Sudan Sudan – Flag of Zambia Zambia, 0 – 3

Det är ibland och ibland ofta så att de på förhand tråkigaste matcherna blir de roligaste. Sudan – Zambia kunde bli en ganska tråkig tillställning, men blev mästerskapets kanske tredje roligaste match hittills. Zambia inledde bäst och tog mycket riktigt ledningen efter otroligt snyggt mål av Chamanga. Sudaneserna såg chanslösa ut de första tio minuterna, men efter en klockren stolpträff av El Doud på uppstuds (!) fick de råg i ryggen och kunde arbeta sig in i matchen.  Zambia avslutade dock halvleken starkast. I andra halvlek gav inte Zambia Sudan en chans. Eller, jo, de gav Sudan många möjligheter att skapa något framåt, men varje gång Sudan kom fram till Zambias straffområde var det som att de nöjde sig med det. Zambia utökade ledningen i den 51:a, och avgjorde matchen med 3 – 0-målet i den 59:e minuten. Zambia spelade roligt och underhållande, och helt i enlighet med den oskrivna regel som säger att varje mål måste föregås av minst en klack. Det ska bli kul att se vad de mäktar med mot Kamerun. Vinst eller oavgjort där, och de har stor chans att gå vidare.

Grupp A

Flag of Namibia Namibia – Flag of Morocco Marocko, 1 – 5

Klasskillnad. Marocko var bättre på alla positioner och utmanövrerade som väntat Namibia. Alloudi tremålsskytt. Marocko möter i nästa match Guinea, och den matchen blir avgörande för framförallt Guineas chanser att nå utslagsfasen. Namibia kan vi efter den här kräftgången räkna bort fullständigt.

Grupp B

Flag of Nigeria Nigeria – Flag of Côte d'Ivoire Elfenbenskusten, 0 – 1

Tungt möte på Sekondi, dit de hade flyttat matchen för att lagens supportrar lättare skulle kunna ta sig till matchen. Men det blev ett ganska trist möte, där lagen tog ut varandra, och – som det så klassiskt heter – rädslan av att förlora var större än viljan att vinna. Nigeria hade en frispark i ribban i första halvlek, men det var egentligen lagets målchans på hela matchen. Elfenbenskusten tog över i andra halvlek och kunde efter en fantastisk dribblingsräjd av Kalou ta ledningen i den 66:e minuten. Alla väntade sig då en anstormning från Nigerias sida, en anstormning som uteblev. Om det berodde på Elfenbenskustens skickliga försvarsspel eller Nigerias offensiva oförmåga är inte svårt att avgöra. Nigeria, som praktiskt taget spelade med fyra anfallare hela matchen bör kunna skapa mer än en målchans.

Flag of Mali Mali – Flag of Benin Benin, 1 – 0

En ganska färglös match avgjordes på ett ganska färglöst sätt. Kanouté rullade in en straff efter 49 minuter, och Mali var efter det aldrig riktigt hotade, bortsett från en märklig treminutersperiod i slutet av andra halvlek, då Benin skapade några halvfarliga målchanser och framtvingade ett par miserabla och ett par lysande ingripanden från Sidibé, den maliske målvakten.

Segrar för Mali och Benin gör att Nigeria är pressat att vinna mot Mali i nästa omgång. Elfenbenskusten kan i sin tur säkra sitt avancemang mot Benin.

Grupp A

Flag of Ghana Ghana – Flag of Guinea Guinea, 2 – 1

Så är turneringen igång, och vilken inledning på mästerskapet sen! Cykelsparkar på egen planhalva, trumpeter på välfyllda läktare, och vackra mål. Det är Afrika! Ingenting saknades i denna den första matchen i de Afrikanska mästerskapen 2008. Nu missade jag, efter en rad olyckliga omständigheter, första halvlek, men andra halvlek var en njutning att skåda. Av höjpunkterna i pausvilan att döma dominerade Ghana den första halvleken; tre stolpar räknade jag till. Ghana startade också den andra halvleken starkast. Tre bra målchanser de första fyra minuterna. Men det var på en straff ledningsmålet kom. Kalabane träffade visserligen inte Ghanas duktige anfallare Agogo, men straffen var riktigt dömd och den förvaltades på bästa sätt av Asamoah Gyan. 1-0 till Ghana, och värdlandet tycktes gå en klar seger till mötes. Men efter målet var det som om Ghana inte riktigt vågade satsa framåt längre. Och eftersom anfall är bästa försvar och man slutade anfalla så fick man förlita sig till det näst bästa, nämligen att försöka försvara ledningen. Men det gick inte alls. Straffsyndaren Kalabane tryckte in kvitteringen på en hörna tio minuter efter Ghanas ledningsmål, via ribban och Ghanas målvakt. Efter Kalabanes mål gick matchen in i en lite överraskande stiltje. (Med tanke på den böljande fotboll lagen bjudit på.)

Men Ghana fick till slut (välförtjänt) det sista ordet. Sulley Ali Muntari tryckte in segermålet i krysset från trettio meter och läktarna exploderade av glädje. Ett underbart mål. Ghana såg starka ut. Framburna av publiken spelade de stundtals ut Guinea fullständigt. Ett Guinea som i sin tur underpresterade. Nästa omgång bjuder på Ghana mot Namibia och Guinea mot Marocko.

Sammantaget en fantastisk öppning på de här mästerskapen. Förhoppningsvis fortsätter det på samma optimistiska vis, och inte slutar som VM i Tyskland för ett par år sedan, med mållösa matcher och fult spel.

Grupp D är den på förhand mest ovissa gruppen. För några år sedan skulle Senegal ha varit den givna favoriten, men laget har haft det ganska svårt sedan kvartsfinalen i VM 2002. Man lyckades t.ex. inte ta sig till VM i Tyskland, efter ett misslyckat kval där man slutade tvåa efter Togo. Senegal får dock räknas som knappa favoriter, men kampen om de två slutspelsplatserna kommer att bli jämn.

Tunisien

Tunisien, anförda av Roger Lemerre, den gamle Frankrikecoachen, mönstrar ett hyfsat intressant lag. Många inhemska spelare, visst, men även några proffs, som Francileudo Dos Santos, Elmanders anfallspartner i Toulouse, och Birminghamduon Radhi Jaidi och Mehdi Nafti. Fotbollshistoriskt är Tunisien viktigt på grund av att de var det första afrikanska landet som vann en VM-match, mot Mexiko (med en ung Hugo Sánchez i laget!) 1978 med 3-1. En vinst, som om man hårdrar det lite, banande väg för andra Afrikanska framgångar i senare världsmästerskap. De gick inte vidare från gruppen, utslagna tillsammans med Mexiko (som förlorade mot Västtyskland med hela 6-0), men det var ändå en bra prestation.

Annars har Tunisien som tyngsta merit en vinst i de Afrikanska mästerskapen på hemmaplan 2004, efter ett (om jag minns rätt) ganska tråkigt mästerskap. Vad som talar för Tunisien är Roger Lemerre och en viss erfarenhet från stora mästerskap. Tre gånger på raken har man kvalificerat sig för VM, även om man aldrig har tagit sig förbi gruppspelet.

 

Angola

Ett lag på uppgång. Man lyckades ta sig till VM i Tyskland efter ett imponerande kval, där man hamnade före lag som Nigeria. I Tyskland spelade man stabilt och hamnade trea i gruppen efter att ha förlorat mot Portugal och spelat lika mot Mexiko och Iran. Den mest bekante spelare är Figueiredo som spelar för Östers IF.

Tyvärr för Angola har lagets stora stjärna Akwá varit en skugga av sitt forna jag sedan VM i Tyskland. Han är inte ens med i truppen till Ghana.

 

Sydafrika

Sydafrikas moderna fotbollshistoria börjar 1992 när landet fick komma in i värmen igen efter att i drygt trettio år ha varit avstängda från FIFA. Benni McCarthy gjorde landets första VM-mål 1998, mot Danmark om jag inte minns helt fel. Man lyckades dock inte ta sig vidare från gruppen, något som upprepade sig i VM 2002. 1996 lyckades man vinna de Afrikanska mästerskapen, efter 2-0 mot Tunisien.

Sydafrika har ett hyfsat lag den här gången, av vilka Blackburn Rovers Aaron Makoena i backlinjen och Evertons Steven Pienaar på mittfältet är de mest kända. Blackburns Benni McCarthy kommer dock inte att finnas med i Ghana, vilket givetvis inte ökar Sydafrikas chanser att nå långt i den här turneringen. Något som kanske kan tala för Sydafrika är att Brasiliens tidigare coach Carlos Alberto Parreira sitter vid rodret.

Senegal

Senegal, med bland annat Papa Bouba Diop och El Hadji Diouf i laget, chockar fotbollsvärlden genom att besegra de regerande världsmästarna med 1-0.

Sedan slår de ut Sverige i åttondelen och partajar bort en annars given semifinalplats. Samma år kommer de också tvåa i de Afrikanska mästerskapen.

Men efter det har det blåst ganska snålt kring Senegal. Ett misslyckat kval till VM i Tyskland och ett par hyfsade Afrikanska mästerskap imponerar inte. Speciellt inte med tanke på att Senegal har ett bra lag, med många spelare från franska och engelska ligan. Newcastles Abdoulaye Diagne Faye i backlinjen, Diop och Fulhams Diomansy Kamara på mittfältet och Diouf och Mamadou Niang på topp, vittnar om kvalitet.

Senegal har ett ganska ålderstiget lag, det ska erkännas, men jag tror ändå att de vinner gruppen, slår Egypten i kvarten och tar sig till semifinal. Tunisien kniper andraplatsen, men ställs mot Kamerun i kvarten, och där är det bye-bye för Roger Lemerres mannar.

Mitt tips:

1. Senegal

2. Tunisien

3. Sydafrika

4. Angola

En dålig nyhet: Appiah kommer inte att kunna spela för Ghana. Det gör Ghanas mittfält en dimension sämre. Nu vilar ett ännu tyngre ansvar på Essien.

Om det var tråkigt, så kommer det här att vara lite roligare. ”Pata Pata” av sydafrikanskan Miriam Makeba.

Kamerun och Egypten drömmer knappast mardrömmar om motståndarna i grupp C, den på papperet lättaste gruppen i turneringen. Vare sig Sudan eller Zambia har kraft nog att utmana. Även om Egypten är på konstant nedgång sedan segern för två år sedan, tar de sig vidare till kvarten.

Egypten

Egypten är inte det sexigaste laget i de Afrikanska mästerskapen. För två år sedan var de inte ens det bästa, men vann ändå, framburna av en fantastisk hemmapublik. Egypten tog därmed ledningen i sammanställningen över de lag med flest vinster. Sex gånger har de vunnit, senast alltså för två år sedan efter en rafflande straffsparksläggning mot Elfenbenskusten. Men laget har varit i konstant fall efter segern. Man hade tur i kvalet och laget består mest av inhemska spelare. Att Mido, killen som bråkade med tränaren i semifinalen för två år sedan, den stora stjärnan i det egyptiska laget, som slår dank i ett medelmåttigt Middlesbrough, inte kom med i truppen säger mer om Mido än om ett ganska blekt egyptiskt lag.

Det räcker inte längre än till kvarten för faraonerna.

Sudan

Sudan har faktiskt vunnit turneringen en gång. Det var 1970 på hemmaplan. Men sedan 1976 har man inte lyckats ta sig vidare från kvalet. Starkt att göra det nu. Speciellt med tanke på vilka oroligheter som råder i landet. Sudan kommer inte att ta så många poäng, men att de kom vidare från kvalet är stort nog.

Zambia

Det är lätt att känna sympati för Zambia. Året innan de Afrikanska mästerskapen 1994 förlorade Zambia arton man ur laguppställningen i en fruktansvärd flygkrasch inför en VM-kvalmatch mot Senegal. Den stora stjärnan i Zambia, Kalusha Bwalya, var inte med på planet, eftersom han spelade för PSV och skulle ta ett senare flyg till Senegal. Bwalya fick tillsammans med ett nytt Zambianskt lag försöka avsluta VM-kvalet på bästa sätt och sedan spela de Afrikanska mästerskapen. Efter ett kontroversiellt domslut gick man inte vidare från VM-kvalet, men i de Afrikanska mästerskapen trotsade man alla odds och tog sig till final mot Nigeria.

Laget till dessa mästerskap är ungt och oprövat. Man kan antagligen vinna mot Sudan, men mot Kamerun räcker man inte långt. Förhoppningsvis tar man poäng mot Egypten, men till avancemang räcker det inte. Så säger i alla fall oddsen …

Kamerun

Efter två vinster i följd på det tidiga 2000-talet var Kamerun favorittippade inför såväl Tunisien 2004 och Egypten 2006. Båda gångerna missyckades man att hamna bland de fyra första. Besvikelsen var såklart stor, men om man ska vara ärlig så var förhoppningarna lite för högt ställda. Speciellt 2006 då Samuel Eto’o skadade sig innan turneringen. Det är ingen större överdrift att säga att Eto’o är skillnaden mellan ett Kamerun utan chans och ett Kamerun med stor chans att ta hem de Afrikanska mästerskapen. Han är otroligt viktig för Kamerun, och det är tur (för Kamerun, för oss!) att katalanerna släpper iväg honom för spel i Ghana. Det är dock inte bara Eto’o som är viktig. Duktige Idriss Carlos Kameni i målet och erfarne Rigobert Song i backlinjen är två andra nyckelspelare. Mittfältsspelaren Jean Makoun är värd att hålla ögonen på.

Kamerun har som alla vet en imponerande fotbollshistoria. Fyra gånger har man vunnit de Afrikanska mästerskapen. 1990 var man i kvartsfinal i VM, och förtjänade att gå längre. I åttondelsfinalen vann man mot Colombia. Här snor Roger Milla bollen av en annan profil, René Higuita, innan han avslutar med en numera klassisk målgest.

Kamerun tar sig enkelt vidare till kvarten. Egypten gör dem sällskap, medan Zambia och Sudan förpassas till läktarplats.

Mitt tips:

1. Kamerun

2. Egypten

3. Zambia

4. Sudan