Dagens rocksteady. Jag vill här återknyta till ett tidigare resonemang. För många är Jamaica liktydigt med dreads, svettig rootsreggae och dålig hygien. Jag har inget emot svettig rootsreggae eller dreads (förutsatt att dessa företeelser inte leder till dålig hygien). Men för mig är Jamaica liktydigt med rocksteady. Om jag skulle rangordna den jamaicanska musiken efter stilperiod och med hjälp av en fotbollsmetafor så är dancehallen Michael Ballack, den tyske mittfältsgeneralen, som bara emellanåt levererar vad han kan och det med kraft, men som tyvärr saknar den riktiga finessen; rootsreggaen är Fredrik Ljungberg, en lirare som har sina bästa år bakom sig; rocksteadyn är däremot Andrés Iniesta, världens bästa passningsspelare, som tillsammans med Xavi ligger bakom Spaniens framgång, men som aldrig får den respekt han förtjänar. I stil och finess är rocksteadyn överlägsen rootsreggaen och dancehallen.

Det här är en låt jag har spelat sönder de senaste dagarna. ”True, True, True” av Ken Parker, en obesjungen legend i den jamaicanska musikhistorien. Om ni söker på ”Ken Parker” på wikipedia så kommer ni till en karaktär i en italiensk serie. Men det här är en annan snubbe. Parker hade en stor hit med ”My Whole World Is Falling Down”, som spelades in hos Coxsone Dodd i Studio One. ”True, True, True” är däremot inspelad i Treasure Isle. Jag kan inte motstå låtens optimistiska budskap, musikaliska arrangemang och Ken Parkers underbara röst. Ken Parker sjunger ”Every man can find a good woman”. Jag hoppas att dessa ord slår in. (Ännu en i raden av saker som borde ha blivit av tidigare.) I mellantiden låter jag mig förföras av ”True, True, True”.

Lyssna också på: ”My Whole World Is Falling Down” och ”Jimmy Brown”.

Annonser