Snart kommer en lista över 2007 års bästa skivor. Det blir en bra avrundning på ett, uhm, hyfsat musikår. Den här bloggen började året med att recensera ett antal skivor, men det fick ett tvärt slut när sommaren tog vid. Det innebar givetvis inte att jag slutade lyssna på musik, utan bara att jag inte orkade skriva om det var bra, dålig eller medelmåttig skit jag lyssnade på. Till saken hör att jag hade en reggae-period i början av sommaren (som alla andra bleka svennar), och en hiphop-period i slutet av sommaren. Och vi vet alla att den bästa reggaen och hiphopen inte görs idag. Min smak har förhoppningsvis förfinats något, och därför ska jag ägna resten av året åt att lyssna igenom allt nytt jag har lyssnat på genom året. (Jag gav en skiva av Explosions in the Sky en åtta, om jag inte minns helt fel – ett betyg jag ångrade redan dagen efter. Men så kan det gå.)

The Doom Generation var bra. Tjoho! Nu ska jag bara få tag i resten av Arakis filmer. Det roligaste med The Doom Generation är att James Duval spelar huvudrollen som den godtrogne Jordan White. Mest känd är Duval för sin insats i Independence Day, som jag såg för några dagar sedan, där han spelar en kille med ingen funktion för filmen whatsoever. Eller, jo, han stoppar ett försök till föräktenskapligt sex. Det är tur att det finns personer som kan gripa in när ungdomen bedriver otukt.

Jag vet att ni redan har hört det här. Men skitsamma. Det här är den bästa låten i år. ”None Shall Pass” av Aesop Rock.

Annonser