Idag såg jag Musse bli förbisprungen av tre kenyaner. Eftersom jag har ett friidrottsförflutet och ett långdistansförflutet tänkte jag delge er ett par av mina favoritögonblick genom långdistanshistorien. ”If you want to win something, run the 100 meters. If you want to experience another life, run a marathon”, sa den legendariske tjecken Emil Zátopek. Zátopeks ord förklarar en del av min fascination för de riktigt långa loppen. 100 meter är för många den stora höjdpunkten vid friidrottsgalor, och det förstår jag naturligtvis, men det är i de långa loppen som agnarna sållas från vetet.

Nämnde Emil Zátopek får inleda min lilla delgivning. Det här klippet är från OS i Helsingsfors 1952, i vilket Zátopek vann tre guldmedaljer: 5 000 m, 10 000 m och maraton. Han hade egentligen tänkt att bara springa 5 000 och 10 000 meter, men bestämde sig i sista sekunden för att springa sitt livs första maraton. Resultatet kan ni lista ut. Det här är dock från hans vinst på 5 000 m.

Näste man till rakning är Haile Gebrselassie, den leende suveränen från Etiopien. Jag är uppväxt med Gebrselassie på alla friidrottsgalor runt om i världen (Europa). Han log alltid! Och hur kan man undgå att smittas av det smajlet? Det här klippet är från den klassiska 10 000 meter-finalen i Sidney för sju år sedan, och duellen mellan den fantastiske Paul Tergat och allas våran Haile. Det här är avslutningen.

Annonser