De kom, såg, vinglade till, och åkte hem till götet. Ungefär så kan man sammanfatta The Tough Alliance’s spelning på Satin i Örebro i fredags. Mina förväntningar var inte skyhöga; ryktet gjorde gällande att TTA spelar playback i en halvtimme och – om man har tur – slår sönder några stolar eller annan interiör. Av det senare fick vi tyvärr ingen demonstration, men spelningen tog ungefär en halvtimme, och emellanåt försökte de faktiskt forma munnen till texterna. Det omedelbara intrycket av grabbarna i The Tough Alliance var av två tonåringar som äntrar en badflotte och som försöker välta den i sank. Mycket energi det vill säga, och det får man naturligtvis ge dem kredit för. De var också dyngraka, vilket ibland verkar till artisternas fördel, men den här spelningen måste utgöra ett illustrativt motexempel. Om jag vill se fylledans och bristfällig mimning så tar jag och studerar ett dansgolv efter midnattstimman, och sanningen å säga är inte ens det särskilt upplyftande. Spelningen utmynnade i ett antiklimax i och med att TTA plötsligt försvann från scenen. Jag vandrade ut i sommarnatten, lite modfälld och besviken. Inte ens det faktum att TTA är ett bra band kunde överskugga att det här var en ganska bedrövlig spelning. Väl hemma spelade jag U Roy och Deltron 3030, och stampade takten i skuggan av ett borttynande rus och en bortdomnande hörsel.

… Men jag tar hellre en bedrövlig spelning av TTA framför en hyfsad av (fyll i valfritt skitband).

Annonser