Blonde Redhead har med 23 skapat en liten pärla till skiva. Öppningslåten ”23”, som låter lite som My Bloody Valentine på bra humör, anger på vilken väg Blonde Redhead har slagit in: det är drömpop, storstilade arrangemang, med en Kazu Makino i högform. Ibland är det så svulstigt bra att jag vet inte riktigt vet vad jag ska göra av benen. ”S.W.” har den effekten på mig. Ibland är det lågmält bra, som i en av de starkare spåren, ”Publisher” och som i den vemodiga, ehuru medryckande, ”Silently”. Ibland är det lite sämre bra, men dessa stunder är trots allt ganska sällsynta. Ett och annat fan av Blonde Redheads tidigare musik kommer säkert att rynka på näsan, om de inte redan gjorde det i och med Misery is a Butterfly, i vilket fall de inte ens kommer att ge den här skivan en chans. Alla vi andra kan däremot glädja oss åt att 23 är en utmärkt skiva. Ta och njut.

8/10

Annonser