Ni har säkert läst alla ljumma recensioner. Men We Were Dead Before the Ship Even Sank är ingen ljum skiva. Jag är övertygad om att skivan hade fått ett bättre mottagande om det inte hade varit för att Modest Mouse har varit runt i mer än ett årtionde. (Ett och ett halvt årtionde, mer exakt.) Då blir jämförelser med tidigare prestationer ofrånkomliga, och de flesta skivor bleknar i jämförelse med Lonesome Crowded West eller The Moon & Antarctica. Vi måste, för att vara rättvisa i vår bedömning, bedöma We Were Dead Before the Ship Even Sank för sig. Jämförelser med tidigare skivor är intressanta, men de ska (bör) givetvis inte få inverka på vår bedömning.

Att Modest Mouse har avlägsnat sig från euforin på Lonesome Crowded West kan inte ha undgått någon. Det nya Modest Mouse påbörjades på The Moon & Antarctica och tog fullständig form i och med Good News for People Who Love Bad News. We Were Dead Before the Ship Even Sank är en vidareutveckling på samma tema, trots att den givetvis (som alla Modest Mouse-skivor) skiftar i fart och stil. Sammantaget kan man säga att den är starkast i början och i slutet. Början: Singeln ”Dashboard” sticker ut från mängden, men även låtar som ”March into the Sea” och vackra postrockiska ”Fire It Up” tillhör skivans starkaste spår. Slutet: De sex sista spåren på skivan, med betoning på ”Education”, ”Spitting Venom” och ”People as Places as People”, rundar av skivan på ett utmärkt vis. Jag är också förtjust i den förtjusande ”Little Motel”.

Mina högt ställda förväntningar infrias dock bara delvis, Modest Mouse når inte riktigt upp till forna höjder. En känsla infinner sig ibland, och den är svår att skaka av sig; att Modest Mouse inte riktigt vågar släppa loss, att de håller igen. Trots detta, och vissa plumpar i protokollet – ”We’ve Got Everything” tillhör t.ex. inte höjdpunkterna, förutsägbar och tråkig – så har Modest Mouse skapat en utmärkt skiva. Det svänger både en och två gånger, och Isaac Brocks röst kan man inte undvika att älska.

(8/10)
Annonser