You are currently browsing the monthly archive for mars 2007.

Jag gillar postrocken. Jag gillar Explosions in the Sky, Godspeed You Black Emperor, Mogwai, Sigur Rós och allt vad de heter. Och jag tycker inte riktigt att det är helt rättvist att säga att postrocken bara duger som bakgrundsmusik; det finns musikaliska kvalitéer hos postrocken som många gånger förbigås, eller ignoreras, och som mycket väl kan uppskattas i och för sig. Därför ställer jag mig ganska tveksam till recensioner som denna. Är det inte mer genren som sådan som får stå till svars, istället för skivan ifråga? Sedan kan det ju vara så att postrockens ganska snäva ramar gör att utvecklingen hindras. Men vad jag har hört från Explosions in the Skys nya skiva så är det definitivt ett framåtskridande. (Om det nu är det vi vill ha.) Ibland känns det som att vissa genrer kritiseras hårdare än andra om de inte längre utvecklas. Postrocken verkar stå i skottgluggen för tillfället.

 Explosions in the Sky – Welcome Ghosts

Annonser

Menomenas nya skiva, Friend and Foe, är definitivt värd att kolla upp. Alla ni som gillar experimentell musik, typ Animal Collective eller Architecture in Helsinki, och elektronika, typ Hot Chip eller Caribou, kommer säkert att gilla Menomena. En recension av skivan kommer.

Menomena – Wet and Rusting

Menomena – Muscle’n Flo

Menomena – Rotten Hell

Femmilen i längdskidor är alltid en upplevelse. Norrmannen Odd-Bjørn Hjelmeset har vunnit de senaste femmilarna, igår i en raffinerande fajt mot Tobias Angerer. Det här klippet är från en presskonferens i Sapporo, Japan, där VM i längdskidor avgjordes för några veckor sedan. Han är så skön, Hjelmeset. (Alternativ länk.)

Känner du dig ensam? Känns det som att världen håller på att rämna, och att kärleken undflyr dig? Mad for Sadness av Arab Strap är ett bra val av skiva vid sådana tillfällen. Begrav huvudet i kudden, ta ett djupt andetag, och skruva upp volymen. Låt dig hänföras av Arab Strap.

Arab Strap – Here We Go

 

 

Jag håller på och går igenom förra årets bästa skivor. Och när jag ändå ligger ett år efter, så måste jag ta tillfället i akt och tipsa om Man Man. De kan ha slinkit igenom era fisknät, och hursomhelst är det bra musik. Six Demon Bag heter skivan, och det är en helt galen skiva. Hör jag till och med lite dixieland på andra spåret, Engwish Bwudd?

Man Man – Engwish Bwudd

Man Man – Van Helsing Boombox

 

Det har runnit lite vatten under broarna sedan Arcade Fire släppte sitt mästerverk Funeral. Tre år närmare bestämt, och väntan har varit lång för alla Arcade Fire-fans. Jag upptäckte Arcade Fire för inte så jättelänge sedan, uhm, så min väntan har inte varit riktigt så lång. Men likväl har den varit ihärdig. De är nu tillbaka med en mörkare, lite mer svårgenomtränglig skiva. Neon Bible färdigställdes tydligen i en kyrka, och de klerikala influenserna är tydliga, särskilt i orgelinspirerade, snudd på episka, låtar som Black Mirror och singeln Intervention. Men Neon Bible innehåller på samma gång mer traditionella Arcade Fire-låtar som Keep the Car Running och No Cars Go. (No Cars Go finns förresten med på en tidigare EP, från 2005.) Därutöver har vi utmärkta låtar som Ocean of Noise och The Well & the Lighthouse. Arcade Fire lyckas med konststycket att leverera något nytt på samma gång som de musikaliskt anknyter till tidigare arbeten. Jag var annars lite rädd för att de skulle göra en Clap Your Hands Say Yeah, dvs. lägga några lager brus ovanför låtarna (lo-fi i all ära, men vafan!) och leverera sämre låtar än tidigare. Men Arcade Fire bevisar att mina farhågor var obefogade. Bakom den svårgenomträngliga fasaden finner vi låtar som uppmuntrar, skrynklar ihop, och bokstavligen suger musten ur en. Jag känner mig tillplattad, men på samma gång svävar jag bland molnen. Jag antar att det är Arcade Fires musikaliska melodi.

Arcade Fire – Keep the Car Running

Arcade Fire – Black Mirror

8/10

Sådär. Efter ett misslyckat försök att få tag i lite blues och jazz i vanliga skivbutiker så har jag beställt lite över internet. Vad lär vi oss av detta? Jo, att internet är kungligt. Jag var nyss på stadsbiblioteket och lånade lite böcker. Det bidde fyra böcker om de två saker som jag är mest intresserad av just nu: antikens filosofi och jazz. En bok av Herakleitos, skägget bakom ”panta rei” (”allting flyter”), och en bok om grekiska filosofer. En bok om jazz, dess ursprung och förgrundsgestaler, och en bok av Nick Hornby, som visserligen inte handlar om Jazz, men om musik, och som Monika Zetterlund skulle ha sagt: ”Jazz – det är sån musik som jag gillar!”

 

Robert Johnson. Snart i en skivhylla nära mig.

Jag hittar fler och fler skivor från 2006 som förtjänar att uppmärksammas. Nux Vomica av The Veils är en av dem. Provsmaka vetja!

 The Veils – Not Yet

The Veils – Calliope!

Det blev inte så mycket Junior Wells, Robert Johnson, Albert King, eller Leadbelly för den delen. Skivbutiker innehåller mindre än vad man tror och kanske bör förvänta sig. Jag hann dock aldrig till Banana Moon, de brukar ha ett lite mer varierat sortiment. I fortsättningen ska jag i alla händelser inhandla all musik över nätet. 

 Det blev istället lite Miles Davis, och det är ju inte så fel det heller. Kvällens match mellan Barcelona och Real Madrid var inte så fel den heller. Hyfsad match, liksom.

 

Field Music har jämförts med storheter som The Shins, The Apples in Stereo och The New Pornographers. För all del, engelsmännen delar onekligen likheter med dessa band, men det kan komma tider när Field Music inte jämförs med andra band, utan istället agerar förebild åt andra. Tones of Town är bandets andra fullängdare, och det är smart, medryckande brittpop i en dryg halvtimme – sedan tar det slut. Det är alltså en väldigt kort skiva, men det är å andra sidan den enda nackdelen med skivan. Det finns ingen låt som sticker ut från mängden, vilket kan tyckas synd, Field Music skulle behöva en riktig dunderhit, men det gör också att skivan känns mer kompakt och, på något sätt, mer fulländad. Ingen låt känns i alla fall överflödig, och det är ett gott betyg. Tones of Town är ett av de bättre skivsläppen i år.

 Field Music – Sit Tight

8/10

Jag har precis införskaffat Arcade Fires Neon Bible. Läcker skiva! De bibliska undertonerna till trots, det låter väldigt lovande. Singeln Intervention är helt underbar. Men jag förstår inte riktigt varför de har inkluderat No Cars Go på skivan. Den låten finns ju redan med på en tidigare självbetitlad EP. Men vem är jag att klaga? No Cars Go är trots allt en av mina absoluta favoritlåtar av Arcade Fire.

 

Men jag funderar på en sväng till skivbutiken imorgon. Jag ska försöka inhandla lite blues: Junior Wells, Robert Johnson och Albert King står på önskelistan. Banana Moon är nog öppet.

freaky calendar

mars 2007
M T O T F L S
« Feb   Apr »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

freaky counters

BlogRankers.com Bloggtoppen.se

plain freaky

“If you think you know what the hell is going on, you're probably full of shit.”

Robert Anton Wilson

Principia Discordia

freaky statistics

  • 73 244 weirdos
Annonser