Field Music har jämförts med storheter som The Shins, The Apples in Stereo och The New Pornographers. För all del, engelsmännen delar onekligen likheter med dessa band, men det kan komma tider när Field Music inte jämförs med andra band, utan istället agerar förebild åt andra. Tones of Town är bandets andra fullängdare, och det är smart, medryckande brittpop i en dryg halvtimme – sedan tar det slut. Det är alltså en väldigt kort skiva, men det är å andra sidan den enda nackdelen med skivan. Det finns ingen låt som sticker ut från mängden, vilket kan tyckas synd, Field Music skulle behöva en riktig dunderhit, men det gör också att skivan känns mer kompakt och, på något sätt, mer fulländad. Ingen låt känns i alla fall överflödig, och det är ett gott betyg. Tones of Town är ett av de bättre skivsläppen i år.
8/10
sunvalley.wordpress.com 
9 kommentarer
Comments feed for this article
mars 10, 2007 den 4:09 e m
Martin Janzon
Jag skulle nog säga att den perfekta skivlängden på en popskiva är ungefär 38 minuter. Det låter kort, men känslan av att det tar slut lite för fort tycker jag ingår i begreppet perfekt (i det här sammanhanget) – man ska inte vara nöjd efteråt, man ska vilja ha mer. Det ska i alla fall inte vara nån som helst dödtid om den ska vara i det närmaste perfekt (finns det någon perfekt skiva? nja).
mars 11, 2007 den 12:31 f m
sunvalley
Ja, ingen låt ska ju kännas som en transportsträcka till hitsen. Men jag vet inte, skivan ska ju kännas som en helhet, går det att kombinera med att vilja ha mer? Kanske. Men inte alltid.
mars 11, 2007 den 6:11 e m
Martin Janzon
Självklart ska det vara en helhet. Men jag tycker att man blir lite extra exalterad över skivan om den slutar när man vill ha bara liiite till. Ungefär samma princip som att man ska lämna en tillställning när man har som roligast, inte när man känner att det är dags att gå hem. Jag vet inte om jag har rätt, men jag tycker det är en intressant teori i diskusisonen om hur en perfekt skiva ska vara. :)
mars 12, 2007 den 6:33 e m
sunvalley
Ånäj, går man när det är som roligast kanske man missar efterrätten. :D Jag tror att det är lite olika från skiva till skiva det där. Visst, vi vill hitta en gemensam nämnare, och då är ett sådant svar ganska fattigt, men det känns ändå, på något vis, sant. När det gäller just pop-skivor tycker jag ändå att du har mer rätt än när det gäller typ, ja låt oss säga, explosions in the sky-musik, post-rock, eller vad di kallart. Då vill jag känna det som att alla känslor har tömts ur mig, och att ännu en lyssning skulle skrapa på själen. Jag vet inte om det var begripligt.
mars 12, 2007 den 10:31 e m
Martin Janzon
Det är fullt begripligt! Jag tänkte faktiskt själv tillägga att det gäller mer 3-minuterspop-skivor men inte t ex postrock eller som du säger explosions in the sky eller pink floyd eller vad man vill. Så – då var det löst! :)
mars 13, 2007 den 1:14 f m
sunvalley
Shit, dialektik in progress. Ett bevis på att det faktiskt går att uppnå saker medelst diskussion. :P
mars 13, 2007 den 5:27 e m
Martin Janzon
Hehe, såg du stockholm live för ett tag sen? I ett mellanspel körde någon ett skämt: Schopenhauer, Kant, Hegel och en get var i en grotta. Efter ett tag kom Schopenhauer ut för att geten luktade så illa. Lite senare kom Kant ut för att geten luktade så illa. Sen kom geten ut för att Hegel bara pladdrade om sin dialektik hela tiden.
Det var ju… kul. :)
mars 14, 2007 den 6:17 e m
sunvalley
Jag vet inte var, men jag har hört den förut. Mer sanning än humor i den. :)
december 18, 2007 den 2:25 e m
2007 års bästa skivor « sunvalley
[…] 14. Field Music – Tones of Town (rec) […]