Jag har märkt att det finns två sorters människor på jorden. Det finns personer som hatar mellanspel, och som inte drar sig från att såga fantastiska album bara på grund av lite plockande på en gitarr mellan två fantastiska låtar. Och så finns det personer, som jag, som gillar mellanspel. (Alla andra möjliga inställningar är helt enkelt omöjliga. Så det så.) Apples in Stereos nya skiva, New Magnetic Wonder, innehåller inte mindre än 10 mellanspel, allt från matematiskt konstruerade Non-Pythagorean Composition 1 till fullständiga halvlåtar som My Pretend. (Det är ingen tillfällighet att det går att läsa ”Mathematics Rules!” på Apples in Stereos hemsida.) Men även mellanspelen förutan är det här en skiva som går rakt in i hjärtmuskeln för att stanna – för gott. Jag tänkte från början skriva en lång recension, med poetiska omskrivningar, euforiska superlativ – och vissa reservationer. Men jag kan inte annat än njuta när Apples in Stereo levererar hits på löpande band. Min mun är härmed förseglad. Jag tänker inte ens peka på några höjdpunkter. Hela skivan är en enda stor jävla höjdpunkt.

Apples in Stereo – 7 Stars

9/10

Annonser