You are currently browsing the daily archive for februari 19, 2007.

Annika Norlin, känd från Hello Saferide, gör med den självbetitlade skivan Säkert! sin svenskspråkiga debut, och en sak är säker: det finns sämre sätt att göra den debuten. Det sprudlar av energi och klockrena (och smarta) popdängor. Singeln Vi kommer att dö samtidigt är (som redan påpekats) en fulländad svensk poplåt. Det är svårt att inte ryckas med i melodierna, och texterna är för det mesta sådär fluffigt underbara som bara texter till poplåtar kan vara. Höjdpunkter på skivan inkluderar Vi kommer att dö samtidigt, Norlins norrländska uttal i Det här är vad dom säger, och medryckande låtar som Sanningsdan. Skivan räcker med råge upp till tre starka stjärnor av fem möjliga. Det är engagerande svensk pop när den är som allra bäst. Är jag månne överdrivet försiktig med betygen? Skicka då en klagokommentar genast! Men jag tycker inte riktigt att Säkert! når upp till en fyra. Det är bra pop, javisst, det är väldigt bra till och med; men det krävs något extra för att jag ska plocka fram fyrorna. Skivan som helhet ger förvisso ett gediget intryck, men det finns låtar som drar ner helhetsbetyget.

3/5

Annonser

Som den förra posten (så smått) indikerade så har jag försökt att djupdyka i en viss musikgenre. Det säger sig självt att det är en dålig idé att börja en djupdykning i musikgenrer som soul, hip-hop eller ens R&B. Jag bestämde mig därför för en liten snävare stil, nämligen doo wop, som kan beskrivas som en symbios av rock & roll och R&B under det sena femtiotalet. Fantastisk musik. Vi har, bara för att nämna några exempel, Dion & the Belmonts (speciellt med låten I Wonder Why, som lyckas inrymma det bästa av doo wopen); Frankie Lymon & the Teenagers (med låten Why Do Fools Fall In Love); och band som The Drifters, The Cadillacs, The Flamingos och The Moonglows. Doo woplåtar karakteriseras av de nonsensord som används i rytmerna. (Därav namnet på musikstilen.) De flesta doo wopgrupper startade som capellaband, och det hör man ganska tydligt i vissa låtar. Check it out!

Dion & the Belmonts – I Wonder Why

Frankie Lymon & the Teenagers  – Why Do Fools Fall In Love

Ni kommer väl ihåg Crazy Frog, den lilla fula (och nakna!) grodan som för ett par år sedan dök upp med sitt jollrande vart man än vände sina öron? Crazy Frog i all ära, men jag gillar nog föregångarna bättre. The Marcels är mest kända för sin cover av Blue Moon, som toppade pop- och R&B-listorna i USA.

The Marcels – Blue Moon

Men succén flagade snabbt och de återfick aldrig samma publikframgångar. Jag tror (och hoppas) att Crazy Frog har gått samma öde till mötes. Men The Marcels förtjänade bättre. De var kanske fyrtio år före sin tid. På 2000-talet hade de i alla fall blivit snuskigt rika och blivit mordhotade av Chris Martin, och det är ju – om sanningen ska fram – vad hela den här grejen att göra musik går ut på.

We don’t like the frog and it brings me out in hives. I go red. The point is that little thing should have its legs chopped off and I’d like to eat them in a restaurant.

Chris Martin

freaky calendar

februari 2007
M T O T F L S
    Mar »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  

freaky counters

BlogRankers.com Bloggtoppen.se

plain freaky

“If you think you know what the hell is going on, you're probably full of shit.”

Robert Anton Wilson

Principia Discordia

freaky statistics

  • 72,794 weirdos
Annonser