Vissa skivor skiljer sig från mängden. Det gäller definitivt A Tribute to Jack Johnson av Miles Davis. Skivan består av endast två låtar, som tillsammans sträcker sig över otroliga femtio minuter. Det är en häpnadsväckande skiva på alla sätt och vis. Jack Johnson var tidernas första afroamerikanska världsmästare i boxning, och den här skivan är ett soundtrack till en dokumentär om boxningslegenden.

Här är ett utdrag av en recension av allmusic.com, som visar under vilka förhållanden skivan kom till.

This was from the musicians’ point of view, in a single take, recorded as McLaughlin began riffing in the studio while waiting for Miles; it was picked up on by Henderson and Cobham, Hancock was ushered in to jump on a Hammond organ (he was passing through the building), and Miles rushed in at 2:19 and proceeded to play one of the longest, funkiest, knottiest, and most complex solos of his career. Seldom has he cut loose like that and played in the high register with such a full sound.

I slutet av den andra låten, Yesternow, kan man höra skådespelaren Brock Peters säga: ”I’m Jack Johnson — heavyweight champion of the world! I’m black! They never let me forget it. I’m black all right; I’ll never let them forget it.”

Coolt.

Annonser