Såhär: lyssnar fortfarande på Stone Roses, och orkar inte sätta tänderna i Eyvinds bok. Därför passar det bra med en liten lista. Det här är den första listan på den här bloggen, så det blir givetvis en lista över Fjodor Dostojevskijs tre bästa romaner. Fjodor är som alla vet tidernas bästa författare. Jag har också skrivit att Modest Mouse är världens bästa band och att South Park är världens bästa TV-serie. Det innebär att det kommer en lista över Modest Mouse’s bästa skivor och över de bästa episoderna (eller säsongerna) av South Park. Men först ut är alltså Fjodor.

3. Brott och Straff

Kommentar: Brott och Straff har kallats världens mest kända roman. Oturligt nog är det också vid den som de flestas intresse för Dostojevskij tar ett abrupt slut. Brott och Straff handlar om studenten Raskalnikov, som bestämmer sig för att mörda en pantlånerska, för att på så vis lösa sina pekuniära bekymmer. Boken ger, på ett typiskt Dostojevskij-manér, en mästerlig psykologisk inblick i en sjuk mans föreställningsvärld. Det är inte att undra på att Raskalnikovs sjukdomsvandring genom St. Petersburg har blivit så kritikerrosad. Men boken mattas också så småningom av, och de ändlösa monologerna känns fruktlösa i brist på en fängslande intrig och intressanta bipersoner. Det är också en nackdel att man finner det svårt att sympatisera med Raskalnikov, på samma sätt som man sympatiserar med furst Mysjkin i Idioten eller Aljosja i Bröderna Karamazov. Till just Bröderna Karamazov vänder vi nu våra blickar.

2. Bröderna Karamazov

Kommentar: Bröderna Karamazov blev Fjodors sista roman. Den handlar om de tre bröderna Karamazov: Dimitrij, det svarta fåret i familjen, nihilisten; Ivan, den intellektuelle tvivlaren, och; Aljosja, den godhjärtade troende. Bröderna Karamazov är kanske Fjodors mest fulländade roman. Jag sträckläste verkligen boken från pärm till pärm – jag kunde inte slita mig. Det är möjligt att den hade hamnat högre upp i listan om jag hade läst den före Idioten. Höjdpunkter i boken, om det nu är möjligt att tala om sådana, är legenden om storinkvisitorn och Ivans diskussion om Gud med Aljosja. Det finns inte en enda svaghet i boken. Det är en ren njutning från början till slut. Stor läsning. Ett mästerverk.

1. Idioten

Kommentar: Idioten är den bok som har påverkat mig mest av alla böcker jag någonsin har läst; det är dessutom den bok som har betytt mest för mig. (Det är inte riktigt samma sak.) Från det ena till det andra: jag hade aldrig läst lika mycket skönlitterärt om det inte hade varit för Idioten. Den satte bollen i rullning så att säga. Det är förstås inte att undra på att den betyder så mycket för mig, när den indikerar startskottet på en upptäcksresa i den skönlitterära världen. Men också av den anledningen att det är en fantastisk bok att ständigt tänka tillbaka på. 

Idioten handlar om furst Mysjkin, en väldigt naiv, godhjärtad varelse, och hans introduktion in i och samexistens med den ryska societeten. Det centrala i boken är hans förhållanden med den goda, älskvärda Aglaja, och med den gåtfulla skönheten Nastasia Fillippovna. Dostojevskijs beskrivning av dessa förhållanden, och hans skildring av den spännande händelseutveckling är mästerliga. Det finns inte så mycket att tillägga, superlativen räcker liksom inte till. Dostojevskijs bästa bok. Det säger allt.

Bubblare: Onda Andar

 

Fjodor. The one and only.

Annonser