You are currently browsing the daily archive for april 15th, 2008.
Dagens rocksteady.
Peter Guralnick skriver i Sweet Soul Music: Rhythm and Blues and the Southern Dream of Freedom att soul “is not … (contrary to most received opinion), a music of uninhibited emotional release - though at times it comes close. What it offers, rather, is something akin to the ‘knowledgeable apprehension,’ in Alfred Hitchcock’s famous definition of suspense, that precedes the actual climax, that everyone knows is coming - it’s just nobody is quite sure when.” Soulen skiljer sig sålunda från rock’n'roll som erbjuder detta utlopp för känslorna. Jämför t.ex. Otis Redding med Little Richard, och skillnaden lär vara hyfsat tydlig.
Jag vill påstå att rocksteady är för ska vad soul är för rock’n'roll. Lirare som Alton Ellis och The Paragons hade förmågan att, precis som de amerikanska soulartisterna, balansera på den där smala plankan som skiljer leda från eufori. Och såväl rock’n'roll som ska har en tendens att bli ganska uttjatad och enformig, till skillnad från soul och rocksteady, vars företrädare oftast inte förlorar sig själva i euforin. Det är kanske därför jag föredrar soul framför rock’n'roll och rocksteady framför ska.
“Hold Them” av Roy Shirley är ett utmärkt exempel på vad jag menar. Även om den bygger upp till ett orgasmliknande crescendo så behåller den sin tillbakalutade taktgång. “Hold Them” var stilskapande för rocksteadyn och Roy Shirleys enda riktigt stora hit. (Möjligtvis tillsammans med “Get On the Ball”.)
När The Bees släppte sin skiva Free the Bees år 2004 tyckte jag att det var en fullpoängare. Jag fastnade speciellt för “Chicken Payback“, en hyllning, som jag senare kom att inse, till Rufus Thomas och hans “Funky Chicken”. The Bees är ett band som drar stora influenser från det så kallade “glada sextiotalet”. Det går ofta till överdrift och The Bees lyckas sällan skapa något genuint eget. Deras skivor är trevliga upplevelser, även om de inte lämnar några bestående intryck. Så tycker jag numera.
Rufus Thomas alltså! Det jag vet om Rufus Thomas är att han har gjort några fina låtar för Stax, i synnerhet “Cause I Love You”, tillsammans med sin dotter, Carla Thomas. (Och som inledningsvis låter som “Oh Carolina” av The Paragons.) Men det här klippet är en klass för sig själv!
