Monthly Archive

Elfenbenskusten är klara för kvarten. Därför tror jag att Mali klarar lika mot Drogba och co. Nigeria gör sitt mot Benin, men det räcker inte. Tårar i Nigeria, jubel i Mali. Det innebär att Elfenbenskusten ställs mot Guinea och Mali mot Ghana, två ytterst intressanta matcher.

1. Elfenbenskusten

2. Mali

3. Nigeria

4. Benin

“Jambo Bwana”, en swahilisk hit.

Med anledning av att låtskrivaren och artisten John Stewart gick bort för drygt en vecka sedan. Här med “Gold”, som någon har varit snäll att lägga upp i dagarna.

Ghanas Asamoah Gyan har mordhotats och gräset har växt ytterligare några millimeter. Vem det egentligen gynnar står skrivet i stjärnorna, eller i de besvärjelser som diverse medicinmän mumlar fram över kokande kittlar när mörkret har lagt sig över kontinenten.

- Det här är vardag i CAN, säger Ghanas tränare Claude Le Roy, om mordhotet.

Grupp A

Om jag har förstått sakerna rätt så kan sista gruppspelsomgången i grupp A bli en rafflande historia. Ghana toppar gruppen med sex poäng, men såväl Guinea som Marocko har chansen att komma upp på samma poäng. Om Marocko vinner över Ghana och Guinea gör sitt mot Namibia slutar de tre främsta lagen på samma poäng.

Då ska inbördes möten räknas, och det är här det blir riktigt intressant. Ghana vann över Guinea, Guinea vann mot Marocko, och om Marocko vinner över Ghana så blir det omöjligt att avgöra (med enbart inbördes möten) vilka av lagen som ska ta sig vidare. Om Marocko vinner mot Ghana så är det fördel Marocko, eftersom de lyckades göra fem mål mot Namibia. (Och målskillnad avgör om inbördes möten inte går att använda.) Guinea gör i så fall Marocko sällskap.

Men jag tror inte att Marocko vinner över Ghana. Ghana håller Marocko stången och Ghana och Guinea går vidare till kvartsfinal.

1. Ghana

2. Guinea

3. Marocko

4. Namibia

Ni får ha överseende, men jag tyckte att det var tillräckligt att skriva bloggposter om den första omgången i dessa Afrikanska mästerskap. Efter den andra omgången kommer emellertid en analys av alla grupper för ett avgörande om vilka lag som går vidare. Den andra omgången har, med det sagt, börjar riktigt bra med fina matcher mellan Guinea och Marocko och Elfenbenskusten och Benin, som i underhållningsvärde kan ha varit turneringens bästa match. Jag noterar lite i förbigående att grupp A och B långt ifrån är avgjorda, vilket lovar gott inför sista gruppomgången.

Dagens afrikanska (musikaliska) inslag får bli Prince Nico Mbarga, som hade en megahit med “Sweet Mother” 1976, som sålde mer än 13 millioner exemplar. Han dog i en motorcykelolycka 1997, men ja, som man säger, musiken lever kvar.

Grupp D

Det var ingen större överraskning att alla lag i grupp D efter en omgång står på samma poäng. Det speglar hur jämn den här gruppen är. Två fantastiska långskott, några miserabla försvarsingripanden … de Afrikanska mästerskapen rullar vidare.

Tunisien - Senegal, 2 - 2

Den första halvleken var en tillknäppt historia, men spelet öppnade upp sig i andra halvlek, och vi bjöds på fin underhållning. Tunisien tar snyggt ledningen genom Jemaa, men Sall och Senegal kvitterar precis innan halvtidssignalen. Kamara ger Senegal ledningen efter kalabalik i Tunisiens straffområde. Jag trodde att Senegal skulle hålla ut, men ett brutalt långskott av Traoui i den 82:a minuten gör att Tunisien lyckas knipa en poäng.

Sydafrika - Angola, 1 -1

Den här matchen såg jag inte så mycket av, men det jag såg var fotbollskonst på hög nivå. Van Heerdens kvitteringsmål för Sydafrika i den 87:e matchminuten är ett av de läckraste målen hittills i dessa mästerskap. Och utan att lova för mycket kan jag lugnt säga att det är topp-10.

Och nu en riktig klassiker. Kameruanske jazzsaxofonisten Manu Dibango med “Soul Makossa”.

Grupp C

Egypten - Kamerun, 4 - 2

Ett effektivt och skickligt spelande Egypten hade 3 -0 mot det forna storlaget Kamerun i halvtidsvilan. Genom Hosni hade Egypten tagit ledningen på straff i den fjortonde minuten, och utökat till 2 - 0 genom Zidan, efter ett fantastiskt väggspel. Zidan gjorde ytterligare ett fantastiskt mål innan halvleken var till ända och det var ett moloket Kamerun som gick av planen … för att sedan komma in som ett helt nytt lag i andra halvlek. Reduceringen kom genom Eto’o och för ett litet tag såg det nästan ut som att Kamerun kunde komma tillbaka in i matchen. Men forceringen avstannades och Egypten tilläts återigen att kontrollera matchbilden; ett övertag som kulminerade i ett mäktigt långskott av straffskytten Hosni. Eto’o gjorde Kameruns sista mål på straff, men då var matchen redan avgjord.

Egypten imponerade, och kommer säkert inte ha några som helst problem med Sudan i andra omgången. Lejonen från Kamerun såg däremot otroligt bleka ut, och kan inte känna sig säkra mot ett spelskickligt Zambia.

Sudan - Zambia, 0 - 3

Det är ibland och ibland ofta så att de på förhand tråkigaste matcherna blir de roligaste. Sudan - Zambia kunde bli en ganska tråkig tillställning, men blev mästerskapets kanske tredje roligaste match hittills. Zambia inledde bäst och tog mycket riktigt ledningen efter otroligt snyggt mål av Chamanga. Sudaneserna såg chanslösa ut de första tio minuterna, men efter en klockren stolpträff av El Doud på uppstuds (!) fick de råg i ryggen och kunde arbeta sig in i matchen.  Zambia avslutade dock halvleken starkast. I andra halvlek gav inte Zambia Sudan en chans. Eller, jo, de gav Sudan många möjligheter att skapa något framåt, men varje gång Sudan kom fram till Zambias straffområde var det som att de nöjde sig med det. Zambia utökade ledningen i den 51:a, och avgjorde matchen med 3 - 0-målet i den 59:e minuten. Zambia spelade roligt och underhållande, och helt i enlighet med den oskrivna regel som säger att varje mål måste föregås av minst en klack. Det ska bli kul att se vad de mäktar med mot Kamerun. Vinst eller oavgjort där, och de har stor chans att gå vidare.

Grupp A

Namibia - Marocko, 1 - 5

Klasskillnad. Marocko var bättre på alla positioner och utmanövrerade som väntat Namibia. Alloudi tremålsskytt. Marocko möter i nästa match Guinea, och den matchen blir avgörande för framförallt Guineas chanser att nå utslagsfasen. Namibia kan vi efter den här kräftgången räkna bort fullständigt.

Grupp B

Nigeria - Elfenbenskusten, 0 - 1

Tungt möte på Sekondi, dit de hade flyttat matchen för att lagens supportrar lättare skulle kunna ta sig till matchen. Men det blev ett ganska trist möte, där lagen tog ut varandra, och - som det så klassiskt heter - rädslan av att förlora var större än viljan att vinna. Nigeria hade en frispark i ribban i första halvlek, men det var egentligen lagets målchans på hela matchen. Elfenbenskusten tog över i andra halvlek och kunde efter en fantastisk dribblingsräjd av Kalou ta ledningen i den 66:e minuten. Alla väntade sig då en anstormning från Nigerias sida, en anstormning som uteblev. Om det berodde på Elfenbenskustens skickliga försvarsspel eller Nigerias offensiva oförmåga är inte svårt att avgöra. Nigeria, som praktiskt taget spelade med fyra anfallare hela matchen bör kunna skapa mer än en målchans.

Mali - Benin, 1 - 0

En ganska färglös match avgjordes på ett ganska färglöst sätt. Kanouté rullade in en straff efter 49 minuter, och Mali var efter det aldrig riktigt hotade, bortsett från en märklig treminutersperiod i slutet av andra halvlek, då Benin skapade några halvfarliga målchanser och framtvingade ett par miserabla och ett par lysande ingripanden från Sidibé, den maliske målvakten.

Segrar för Mali och Benin gör att Nigeria är pressat att vinna mot Mali i nästa omgång. Elfenbenskusten kan i sin tur säkra sitt avancemang mot Benin.

Grupp A

Ghana - Guinea, 2 - 1

Så är turneringen igång, och vilken inledning på mästerskapet sen! Cykelsparkar på egen planhalva, trumpeter på välfyllda läktare, och vackra mål. Det är Afrika! Ingenting saknades i denna den första matchen i de Afrikanska mästerskapen 2008. Nu missade jag, efter en rad olyckliga omständigheter, första halvlek, men andra halvlek var en njutning att skåda. Av höjpunkterna i pausvilan att döma dominerade Ghana den första halvleken; tre stolpar räknade jag till. Ghana startade också den andra halvleken starkast. Tre bra målchanser de första fyra minuterna. Men det var på en straff ledningsmålet kom. Kalabane träffade visserligen inte Ghanas duktige anfallare Agogo, men straffen var riktigt dömd och den förvaltades på bästa sätt av Asamoah Gyan. 1-0 till Ghana, och värdlandet tycktes gå en klar seger till mötes. Men efter målet var det som om Ghana inte riktigt vågade satsa framåt längre. Och eftersom anfall är bästa försvar och man slutade anfalla så fick man förlita sig till det näst bästa, nämligen att försöka försvara ledningen. Men det gick inte alls. Straffsyndaren Kalabane tryckte in kvitteringen på en hörna tio minuter efter Ghanas ledningsmål, via ribban och Ghanas målvakt. Efter Kalabanes mål gick matchen in i en lite överraskande stiltje. (Med tanke på den böljande fotboll lagen bjudit på.)

Men Ghana fick till slut (välförtjänt) det sista ordet. Sulley Ali Muntari tryckte in segermålet i krysset från trettio meter och läktarna exploderade av glädje. Ett underbart mål. Ghana såg starka ut. Framburna av publiken spelade de stundtals ut Guinea fullständigt. Ett Guinea som i sin tur underpresterade. Nästa omgång bjuder på Ghana mot Namibia och Guinea mot Marocko.

Sammantaget en fantastisk öppning på de här mästerskapen. Förhoppningsvis fortsätter det på samma optimistiska vis, och inte slutar som VM i Tyskland för ett par år sedan, med mållösa matcher och fult spel.

Malis Ballake Sissoko, en virtuos med koran. I den afrikanska himlen spelar de kora, inte harpa. Om du gillar det här, skaffa Sissokos och Toumani Diabatés New Ancient String - en liten bit av himlen. Det låter kanske löjligt, men ingenting uppriktigt kan vara löjligt.

För övrigt uppmanar jag er att registrera er på Fotbollsgurun och tippa de Afrikanska mästerskapen!

Grupp D är den på förhand mest ovissa gruppen. För några år sedan skulle Senegal ha varit den givna favoriten, men laget har haft det ganska svårt sedan kvartsfinalen i VM 2002. Man lyckades t.ex. inte ta sig till VM i Tyskland, efter ett misslyckat kval där man slutade tvåa efter Togo. Senegal får dock räknas som knappa favoriter, men kampen om de två slutspelsplatserna kommer att bli jämn.

Tunisien

Tunisien, anförda av Roger Lemerre, den gamle Frankrikecoachen, mönstrar ett hyfsat intressant lag. Många inhemska spelare, visst, men även några proffs, som Francileudo Dos Santos, Elmanders anfallspartner i Toulouse, och Birminghamduon Radhi Jaidi och Mehdi Nafti. Fotbollshistoriskt är Tunisien viktigt på grund av att de var det första afrikanska landet som vann en VM-match, mot Mexiko (med en ung Hugo Sánchez i laget!) 1978 med 3-1. En vinst, som om man hårdrar det lite, banande väg för andra Afrikanska framgångar i senare världsmästerskap. De gick inte vidare från gruppen, utslagna tillsammans med Mexiko (som förlorade mot Västtyskland med hela 6-0), men det var ändå en bra prestation.

Angola

Ett lag på uppgång. Man lyckades ta sig till VM i Tyskland efter ett imponerande kval, där man hamnade före lag som Nigeria. I Tyskland spelade man stabilt och hamnade trea i gruppen efter att ha förlorat mot Portugal och spelat lika mot Mexiko och Iran. Den mest bekante spelare är Figueiredo som spelar för Östers IF.

Sydafrika

Sydafrikas moderna fotbollshistoria börjar 1992 när landet fick komma in i värmen igen efter att i drygt trettio år ha varit avstängda från FIFA. Benni McCarthy gjorde landets första VM-mål 1998, mot Danmark om jag inte minns helt fel. Man lyckades dock inte ta sig vidare från gruppen, något som upprepade sig i VM 2002. 1996 lyckades man vinna de Afrikanska mästerskapen, efter 2-0 mot Tunisien.

Sydafrika har ett hyfsat lag den här gången, av vilka Blackburn Rovers Aaron Makoena i backlinjen och Evertons Steven Pienaar på mittfältet är de mest kända. Blackburns Benni McCarthy kommer dock inte att finnas med i Ghana, vilket givetvis inte ökar Sydafrikas chanser att nå långt i den här turneringen. Något som kanske kan tala för Sydafrika är att Brasiliens tidigare coach Carlos Alberto Parreira sitter vid rodret.

Senegal

Senegal, med bland annat Papa Bouba Diop och El Hadji Diouf i laget, chockar fotbollsvärlden genom att besegra de regerande världsmästarna med 1-0.

Sedan slår de ut Sverige i åttondelen och partajar bort en annars given semifinalplats. Samma år kommer de också tvåa i de Afrikanska mästerskapen.

Men efter det har det blåst ganska snålt kring Senegal. Ett misslyckat kval till VM i Tyskland och ett par hyfsade Afrikanska mästerskap imponerar inte. Speciellt inte med tanke på att Senegal har ett bra lag, med många spelare från franska och engelska ligan. Newcastles Abdoulaye Diagne Faye i backlinjen, Diop och Fulhams Diomansy Kamara på mittfältet och Diouf och Mamadou Niang på topp, vittnar om kvalitet.

Senegal har ett ganska ålderstiget lag, det ska erkännas, men jag tror ändå att de vinner gruppen, slår Egypten i kvarten och tar sig till semifinal. Tunisien kniper andraplatsen, men ställs mot Kamerun i kvarten, och där är det bye-bye för Roger Lemerres mannar.

Mitt tips:

1. Senegal

2. Tunisien

3. Sydafrika

4. Angola

En dålig nyhet: Appiah kommer inte att kunna spela för Ghana. Det gör Ghanas mittfält en dimension sämre. Nu vilar ett ännu tyngre ansvar på Essien.

Om det var tråkigt, så kommer det här att vara lite roligare. “Pata Pata” av sydafrikanskan Miriam Makeba.

Kamerun och Egypten drömmer knappast mardrömmar om motståndarna i grupp C, den på papperet lättaste gruppen i turneringen. Vare sig Sudan eller Zambia har kraft nog att utmana. Även om Egypten är på konstant nedgång sedan segern för två år sedan, tar de sig vidare till kvarten.

Egypten

Egypten är inte det sexigaste laget i de Afrikanska mästerskapen. För två år sedan var de inte ens det bästa, men vann ändå, framburna av en fantastisk hemmapublik. Egypten tog därmed ledningen i sammanställningen över de lag med flest vinster. Sex gånger har de vunnit, senast alltså för två år sedan efter en rafflande straffsparksläggning mot Elfenbenskusten. Men laget har varit i konstant fall efter segern. Man hade tur i kvalet och laget består mest av inhemska spelare. Att Mido, killen som bråkade med tränaren i semifinalen för två år sedan, den stora stjärnan i det egyptiska laget, som slår dank i ett medelmåttigt Middlesbrough, inte kom med i truppen säger mer om Mido än om ett ganska blekt egyptiskt lag.

Det räcker inte längre än till kvarten för faraonerna.

Sudan

Sudan har faktiskt vunnit turneringen en gång. Det var 1970 på hemmaplan. Men sedan 1976 har man inte lyckats ta sig vidare från kvalet. Starkt att göra det nu. Speciellt med tanke på vilka oroligheter som råder i landet. Sudan kommer inte att ta så många poäng, men att de kom vidare från kvalet är stort nog.

Zambia

Det är lätt att känna sympati för Zambia. Året innan de Afrikanska mästerskapen 1994 förlorade Zambia arton man ur laguppställningen i en fruktansvärd flygkrasch inför en VM-kvalmatch mot Senegal. Den stora stjärnan i Zambia, Kalusha Bwalya, var inte med på planet, eftersom han spelade för PSV och skulle ta ett senare flyg till Senegal. Bwalya fick tillsammans med ett nytt Zambianskt lag försöka avsluta VM-kvalet på bästa sätt och sedan spela de Afrikanska mästerskapen. Efter ett kontroversiellt domslut gick man inte vidare från VM-kvalet, men i de Afrikanska mästerskapen trotsade man alla odds och tog sig till final mot Nigeria.

Laget till dessa mästerskap är ungt och oprövat. Man kan antagligen vinna mot Sudan, men mot Kamerun räcker man inte långt. Förhoppningsvis tar man poäng mot Egypten, men till avancemang räcker det inte. Så säger i alla fall oddsen …

Kamerun

Efter två vinster i följd på det tidiga 2000-talet var Kamerun favorittippade inför såväl Tunisien 2004 och Egypten 2006. Båda gångerna missyckades man att hamna bland de fyra första. Besvikelsen var såklart stor, men om man ska vara ärlig så var förhoppningarna lite för högt ställda. Speciellt 2006 då Samuel Eto’o skadade sig innan turneringen. Det är ingen större överdrift att säga att Eto’o är skillnaden mellan ett Kamerun utan chans och ett Kamerun med stor chans att ta hem de Afrikanska mästerskapen. Han är otroligt viktig för Kamerun, och det är tur (för Kamerun, för oss!) att katalanerna släpper iväg honom för spel i Ghana. Det är dock inte bara Eto’o som är viktig. Duktige Idriss Carlos Kameni i målet och erfarne Rigobert Song i backlinjen är två andra nyckelspelare. Mittfältsspelaren Jean Makoun är värd att hålla ögonen på.

Kamerun har som alla vet en imponerande fotbollshistoria. Fyra gånger har man vunnit de Afrikanska mästerskapen. 1990 var man i kvartsfinal i VM, och förtjänade att gå längre. I åttondelsfinalen vann man mot Colombia. Här snor Roger Milla bollen av en annan profil, René Higuita, innan han avslutar med en numera klassisk målgest.

Kamerun tar sig enkelt vidare till kvarten. Egypten gör dem sällskap, medan Zambia och Sudan förpassas till läktarplats.

Mitt tips:

1. Kamerun

2. Egypten

3. Zambia

4. Sudan

Vi fortsätter veckan med Senegals Baaba Maal. I nästa liv vill jag vara en afrikansk griot, och sitta och plinka på en kora när solen sänker sig över savannen. Spring iväg och skaffa Maals och Mansour Secks Djam Leelii med detsamma.

Den på förhand tuffaste och mest intressanta gruppen. Både Elfenbenskusten och Nigeria är kandidater att ta hem hela turneringen, och om Mali får ihop det kan de mycket väl gå långt. Inte ens Benin kan på förhand räknas bort, eftersom de i kvalet överraskande hamnade före Togo och tog poäng mot just Mali.

Nigeria

Nigeria, ja. The Super Eagles. (Vad är det med afrikanska lag och dessa härliga smeknamn?) Fjorton gånger har man varit med i de Afrikanska mästerskapen. Två gånger har man vunnit, den senaste gången 1994, och här mot Algeriet 1980.

Fyra gånger har man slutat tvåa, och sex gånger har man vunnit bronsmatchen. Det innebär att man på fjorton försök bara har missat de tre första platserna två gånger. I VM 1994, med Finidi George och Jay-Jay Okocha i laget, slog man Bulgarien med tre mål mot noll i gruppspelet och pressade Italien i åttondelsfinalen. (En viss Baggio fällde till slut avgörandet.) Imponerande är ordet.

Nigeria har ett urstarkt anfall, där man kan välja och vraka mellan spelare som Obafemi Martins, Nwankwo Kanu, Peter Odemwingie, Yakubu Aiyegbeni och John Utaka. Mittfältet är inte lika starkt, där John Obi Mikel är den starkast lysande stjärnan. Backlinjen ska hållas ihop av Joseph Yobo och Taye Taiwo. Det räcker antagligen till kvarten för Afrikas folkrikaste land.

Benin

Det här är landets andra Afrikanska mästerskap. 2004 tog man sig inte vidare från gruppspelet. Det ska bli kul att se hur Razak Omotoyossi, som spelar i Helsingborgs IF, klarar sig. Benin tar sig inte vidare, men kan mycket väl ta poäng mot något av de andra lagen. Blir det så blir det avgörande för grupp B.

Mali

Mali är ett i dessa sammanhang ganska omeriterat lag. Några fjärdeplatser och en andraplats 1972 är de tyngst vägande. Men vilket lag man har! Sevilladuon Frederic Kanoute och Seydou Keita, Real Madrids Mahamadou Diarra och Liverpools Mohamed Sissoko är fyra briljanta spelare. Kan mycket väl ta sig vidare till utslagsfasen, men då krävs framförallt tre poäng mot Benin i öppningsmatchen. Övertygande seger där, och Mali kan mycket väl få den skjuts man behöver för att knipa poäng mot Nigeria eller Elfenbenskusten.

Elfenbenskusten

Elfenbenskusten blev upphaussade inför VM 2006. Och det med rätta! Det är mycket möjligt att laget hade tagit sig långt i turneringen om man inte hade hamnat i en så kallad “dödens grupp” (det finns en för varje mästerskap), med Argentina, Holland och Serbien-Montenegro. Elfenbenskusten tog tre poäng i Tyskland, efter en imponerande vändning mot Serbien-Montenegro, men det räckte såklart inte till avancemang.

Landets största fotbollsmerit är annars vinsten i de Afrikanska mästerskapen 1992, där man straffslog Ghana. Ghanas Abédi Pelé var avstängd den matchen, till Elfenbenskustens stora lycka.

Elfenbenskusten har stjärnor på varenda position. I backlinjen huserar Arsenals Emmanuel Eboué och Kolo Touré, på mittfältet Yaya Touré och Didier Zokora och i anfallsväg kan man välja mellan spelare som Salomon Kalou, Aruna Dindane, Arouna Koné och - givetvis - Didier Drogba. I mina ögon är Elfenbenskusten ett av kanske tre-fyra lag som kan ta hem det här. Om de lyckas ta sig vidare från gruppen, det vill säga.

Mali till trots. Jag tror ändå att Elfenbenskusten och Nigeria står pall för trycket och tar sig vidare till kvarten. Väl där får Elfenbenskusten möta Marocko och Nigeria Ghana.

Mitt tips:

1. Elfenbenskusten

2. Nigeria

3. Mali

4. Benin

Habib Koité, en av Malis bättre artister, här med “Batoumambé”, inledningsspåret till skivan Baro.

Som vanligt i dessa sammanhang har värdlandet fått en relativt lätt grupp. Ghana är favoriter att tillsammans med Marocko ta sig vidare från gruppspelet. Men Guinea har kapacitet att utmana. Namibia är strykpåsen i gruppen. Kan de sno åt sig en poäng av de andra lagen kan det avgöra gruppen.

Ghana

Ghana har stolta fotbollstraditioner. Fyra gånger har man tagit hem bucklan, 1963, -65, -78 och senast -82, efter en nervkittlande straffsparksläggning.

Den senaste storhetstiden inföll dock på tidigt nittiotal med en av Afrikas bästa spelare genom tiderna, Abédi Pelé, i spetsen. Han blev utnämnd till Afrikas bästa spelare tre gånger på rad, -91, -92 och -93. Att nästan ingen har hört talas om honom säger mer om oss än om Adébis kvalitéer på fotbollsplanen. Att han aldrig spelade i någon riktig storlubb har såklart bidragit till vår glömska.

Ghana har alltid varit starka på ungdomssidan, men har haft svårt att kvalificera sig för VM. 2006 var faktiskt första gången man lyckades ta sig vidare från kvalet. Väl där lyckades man slå såväl Tjeckien som USA, men hade otur och stötte på Brasilien i åttondelsfinalen. Man förlorade där, trots att man stundtals spelade ut de tröga brassarna. I de Afrikanska mästerskapen 2006 kom man inte ens vidare från gruppspelet, efter en överraskande förlust mot Zimbabwe. Men man hade haft otur och hamnat i “dödens grupp”, tillsammans med Nigeria, Senegal och nämnda Zimbabwe. I båda dessa turneringar har betydelsen av Chelseas Michael Essien varit påtaglig. I VM var han avstängd i matchen mot Brasilien och i de Afrikanska mästerskapen skadade han sig precis innan turneringen. Go figure. Andra nyckelspelare är West Hams John Pantsil, Romas Samuel Kuffour och Fenerbahçes Stephen Appiah.

Nyckelmatch för Ghana är öppningsmatchen mot Guinea. Kan man vinna där, och vinna mot Namibia, så behöver man inte vinna mot Marocko för att ta sig vidare till utslagsfasen. Med hemmapubliken i ryggen lär man lyckas ta sig vidare. Problemet för “the Black Stars” är att grupp A ställs mot grupp B i slutspelet. Grupp B är mästerskapens hårdaste grupp med lag som Elfenbenskusten, Mali, Benin och Nigeria.

Namibia

Det här är Namibias andra Afrikanska mästerskap. Förra gången åkte man ut i gruppspelet. Namibia har inga fotbollsmässiga meriter, och landslaget består mestadels av spelare i den inhemska eller sydafrikanska ligan. Man ska egentligen inte ha en suck mot de andra lagen i gruppen, men ordföranden för det Namibiska fotbollsförbundet har utmålat Namibia som en av favoriterna att ta hem hela turneringen. Man kanske har något på gång.

Guinea

Guinea ska inte underskattas. Deras senaste storhetstid inföll för över 25 år sedan, men till skillnad från Namibia så kanske de verkligen har något på gång. Guinea har ett mycket intressant lag med spelare som till vardags spelar i Turkiet eller Frankrike. Jag väntar mig en hel del från spelfördelaren Pascal Feindouno (AS Saint-Etiennes) och forwarden Ismaël Boungara (Dynamo Kiev). Där bak har man också Celtics Dianbobo Baldé att förlita sig på.

Det ska bli mycket intressant att se om Guinea kan störa Ghana eller

Marocko

Marocko vann gruppen i VM 1986 innan man förlorade med uddamålet mot silverlaget Tyskland. I VM 1998 gick Norge lite turligt vidare på Marockos bekostnad efter Kjetil Rekdals sena straffmål mot Brasilien. Det var Marockos gyllene generation med spelare som Mustapha Hadji och Noureddine Naybet. Någon fantastisk person har lagt upp alla målen i den gruppen på youtube. Hadjis mål mot Norge. Ojojoj.

Cesar Sampaio … ja, vart tog han vägen? Ronaldos första mål i ett VM är en klassiker. Och rycket inför Bebetos mål! Hursomhelst. Vilka chanser har Marocko det här mästerskapet? Man kom visserligen tvåa år 2004, där man förlorade mot Tunisien med två mål mot ett, men så långt tror jag inte att Marocko når den här gången. Youssef Safri som spelar i Southampton F.C. är det mest kända namnet.

Den helt avgörande matchen i grupp A kan vara den avslutande matchen mellan Ghana och Marocko. Jag tror att Ghana tar sig vidare, men därefter är det jämnt mellan Guinea och Marocko. I slutändan tror jag dock att Marocko drar det längsta strået.

Mitt tips:

1. Ghana

2. Marocko

3. Guinea

4. Namibia

Från och med idag och en dryg månad framåt kommer den här bloggen att handla om de Afrikanska mästerskapen i fotboll, som i år kommer att avgöras i Ghana. Det kommer en genomgång av varje grupp (och varje lag!) innan mästerskapen drar igång den tjugonde januari med matchen mellan Ghana och Guinea. Däremellan slänger jag in lite musik och drar lite historia kring länderna och afrikansk fotbollshistoria.

Som favoriter att ta hem hela turneringen håller jag Elfenbenskusten och värdlandet Ghana.

Lisa Magnusson vs. hiphopen.

Läsning av alla kommentarer anbefalles.

Jag skulle vilja redogöra för mina tankar, men jag måste jobba lite på mina biceps.

Vad är en kultfilm? Är det en udda film med en hängiven fanskara som kan alla repliker utantill? Förvisso. Och därför är det inte helt missvisande att kalla Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters (vilket lysande namn!) för en kultfilm, även om den släpptes så nyligen som förra året. Poängen med den här återkommande recensionsposten är att påkalla uppmärksamhet till udda filmer, och inte nödvändigtvis till filmer som uppfattas som kultiga. Med det sagt måste jag kraftigt understryka att Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters uppfyller de flesta kriterier för att kallas kultig. Och därför är en recension på sin plats.

Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters är ännu ett exempel på en filmatisering av en tv-serie. South Park-filmen lyckades med att överföra seriens humor till långfilmsformatet. Eftersom jag inte har sett ett enda avsnitt av Aqua Teen Hunger Force kan jag inte bedöma om man har lyckats att bevara seriens särart. Men den här recensionen blir kanske mer rättvis på så vis, när jag inte behöver ta något sådant i beaktande. Fast å andra sidan har jag hört att man har svårt att förstå humorn i filmen om man inte har sett serien. Men ni känner mig: jag har ett välutvecklat sinne för dålig humor. Ingen osmaklig anspelning, putslustig smädelse eller tarvlig lustighet går mig förbi.

Nåja.

Filmen kretsar kring ovanstående karaktärer. I ordning: Frylock, en påse pommes frites med Van Dyke-skägg, den förnuftiga karaktären, med ett labb i källaren och en VHS-ingång på ryggen, som har rollen att balansera Master Shake: en egocentrisk och sadistisk milkshake, och Meatwad: en fredlig men korkad köttbulle som kan ta nästan vilken skepnad som helst. Slutligen Carl (inte i bild): en sarkastisk granne till karaktärerna ovan, vars musikintresse centreras till “klassisk rock” och Ted Nugent. Det bästa med dessa karaktärer är att de fungerar otroligt väl tillsammans. De täcker in alla mänskliga egenheter, och det känns aldrig som att man saknar någon. (Som man gjorde när Eric lämnade That ‘70 Show eller som man gjorde i Futurama.)

Vad man har försökt att göra är att sträcka ut ett serieavsnitt till långfilmsformat. Det fungerar överraskande bra. Det finns annars en risk att man höjer ribban för högt och gör en Linus Thörnblad och river ut sig i finalen. Men Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters undviker lätt alla sådana fällor.

(kultursnobbist)

- Men du måste erkänna att det här är otroligt dålig humor.

(jag)

- Javisst. Men jag har aldrig riktigt förstått den där uppdelningen mellan dålig och fin humor. Däremot förstår jag uppdelningen mellan dålig och bra humor fullständigt. Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters försöker aldrig vara något den inte är.

- Men ska vi inte ställa högre krav på populärkulturen? Är det inte ett tidens tecken att vi bara ställer som krav på filmer att de ska lyckas underhålla?

- Det är ett tidens tecken. Men det finns inget fel med filmer där man inte ur varenda scen kan krama ur ett svar på frågan om livets beskaffenhet. Det finns inget fel med filmer som försöker underhålla för underhållandets skull. Om Schopenhauer levde idag skulle han samtycka.

Det här är befriande roligt. Från den lysande inledningsscenen till det obegripliga slutet är Aqua Teen Hunger Force Colon Movie Film for Theaters en underhållande film. Det räcker så.

Kultbetyg: 7/10

Är jag ensam om att känna att 2008 hittills har varit en besvikelse? När jag som alla andra beklagliga livsformer vid tolvslaget samlades vid slottet här i Örebro, för att skråla in det nya året, kände jag mig full av glada känslor och spirande förhoppningar. Samtidigt som jag duckade för fyrverkeripjäser som någon envisades med att bränna av i riktning mot den stora folkmassan, lovade jag mig själv två saker: 2007 ska bli året för mer roligt och mindre tråkigt. Med den föresatsen har två dagar av året raskt passerat. Men så jävla kul har det inte varit. Jag gör situps och käkar glass med dåligt samvete.

Det här är i alla fall 2007 års bästa låtar:

10. UGK feat. Outkast - “International Player’s Anthem”

9. LCD Soundsystem - “Someone Great”

8. Britney Spears - “Piece of Me”

7. The Shins - “Phantom Limb”

6. Chamillionaire - “The Morning News”

5. Of Montreal - “She’s a Rejecter”

4. Prodigy - “Stuck On You”

3. M.I.A. - “Paper Planes”

2. Caribou - “Melody Day”

1. The Tough Alliance - “First Class Riot”

Kuriöst: musikvideon till Caribous “Melody Man” spelades in på Gotland. Här hittar ni den.