Ok, nu ska här hyllas. Och målet för min hyllning är Jan Švankmajer, den knasige tjecken som gör rotmos av våra små primathjärnor som helst vill ha enkla redan söndertuggade nöjen. Švankmajer är Tjeckien. Lika mycket som ölen, fotbollen, Kafka och hororna i gatuhörnen. Hororna har jag inga åsikter om, men ölen, fotbollen och Kafka håller hög klass. (Jajaja … Jag hatar egentligen att slå fast det uppenbara, men visst är tidiga morgnar, fjortisrock och människohandeln hemska företeelser.) Förståsigpåare är snabba att hitta likheter mellan Švankmajer och Kafkas verk. Eftersom jag är en sådan vill jag påpeka att likheterna i allra högsta grad är påtagliga i Švankmajers främsta kortfilm Byt (aka The Flat), en sylvass parodi på sovjetregimens totalitarism. I Byt finner vi en man inspärrad i ett rum där alla naturlagar verkar vara omkullkastade. Se själva.

Del 1

Och del 2

Vid det här laget har ni säkert dragit slutsatsen att Švankmajers verk mest består av kortfilmer. Om man vill hårdra sakernas tillstånd en aning så kan man till och med säga att det är det han är känd för. Han är också känd för sina karakteristiska animationer (som har inspirerat bland annat Tim Burton och bröderna Quay) och ljudeffekter (se Jidlo för ett strålande exempel). Kortfilmer ni måste kolla upp är Jidlo (aka Food), Moznosti dialogu (aka Dimensions of Dialogue) och, om ni gillar vad ni ser, kanske även Tma/Svetlo/Tma (aka Darkness/Light/Darkness). Švankmajer har även gjort några långfilmer, men jag tycker inte att hans geni kommer riktigt till sin rätt i det formatet. (Det vore dock orättvist att säga att hans idéer inte räcker till. Něco z Alenky (aka Alice) är ingen dålig film, men den är inte heller speciellt intressant eller underhållande. Det kan förresten ha att göra med den urusla engelska dubbningen. Att den lilla tjejen har en uppnosig engelsk dialekt låter kanske inte så mycket att klaga på, men det är verkligen något man stör sig på filmen igenom. Dubbning är skit. Lika mycket stör jag mig på svenska titlar på utländska filmer. Ni kan köra upp era “Det våras för …” och “Tjejen som …” någonstans där det luktar illa.) Ett viktigt undantag är dock Spiklenci slasti (aka Conspirators of Pleasure) som handlar om alldagliga människors hemliga fetischer. Jag älskar den filmen.

Švankmajer är kortfilmens mästare. Många av hans bilder har etsat fast sig i mitt medvetande. Och jag är långtifrån ensam om att ha påverkats av Švankmajers filmer, vilket alla efterapningar av hans animationer är ett tydligt tecken på. Men de flesta är bleka kopior. Om du är trött på dagens ensidiga mediabrus är det till Švankmajer du vända dig. Han är djupet du till slut kommer dyka, alternativt halka, ner i. (Jag halkade. Nu har du chansen att dyka. Hoho, vad jag är fyndig idag.)