Six Demon Bag av Man Man var kanske 2006 års mest spännande (och bästroliga) skiva. När jag hörde dem för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att följa i Man Mans spår, luska ut vilka Man Man har inspirerats av och vilka de i sin tur har inspirerats av, och se hur långt tillbaka i tiden jag kan komma. Nu har jag gjort det, och det här är vad jag har kommit fram till.

Tom Waits är första nedslaget för vår exposé. Du lyssnar på Closing Time, Tom Waits debutskiva från 1973, myser en smula (ty det är fantastisk musik), men inser att det inte liknar Man Man ett enda dugg. Du skulle gärna vilja lyssna på hela skivan; har du bråttom lyssnar du på “Ol’ 55″, “Old Shoes (& Picture Postcards)” och “Martha”, och fortsätter jakten. För effektens skull hoppar du fram till 1983 och Waits nionde skiva, Swordfishtrombones. Inför den här skivan hade Waits bytt producent, manager och skivbolag, och resultatet är helt otroligt. Du lyssnar på “Underground” och “16 Shells from a Thirty-Ought Six”. Det här påminner en hel del om Man Man: den burdusa stämman, pianoklinket, allt är rätt.

 

Tom Waits har sagt att hans musikaliska metamorfos inspirerades av Captain Beefheart, och därför rör vi oss sexton år tillbaka i tiden, till år 1967 och Captain Beefhearts första skiva, Safe as Milk. Det här är så bra att du bara måste lyssna på hela skivan. Men “Sure ‘Nuff ‘N Yes I Do” och “Abba Zaba” skänker dig störst behag. Du fortsätter till Captain Beefhearts mest kända och mest otillgängliga skiva, Trout Mask Replica (1969), och till Doc at the Radar Station (1980), som också är ruskigt bra. “Hot Head” och “Run Paint Run Run” från den senare skivan är två måsten.

Captain Beefheart inspirerades i sin tur av Howlin’ Wolf, en något udda karaktär i blueshistorien. Lyssna på “Spoonful” och “Smokestack Lightnin’” som båda kom med på Rolling Stones lista över tidernas 500 bästa låtar. Nu har vi kommit en bra bit på vägen att hitta rötterna till Man Mans sound. För tillfället nöjer vi oss här, och lyssnar igenom allt ännu en gång.